Öskaret

Katt åt stol, satt i halsen.

Nu ska jag berätta om min hiskeliga fiskeresa.
Det hela började men att vi barn på ön hade tråkigt. "Vi vill fiska mamma!" skrek vi och stampade med våra små fötter på bryggan.
"Ok barn, det ska ni få, men då får ni bara åka en kort bit" sa mamma lugnt. Givetvis fick jag som trots allt är det äldsta barnet ta ansvaret för små-kidden.
Mamma vallfärdade upp till Roger som bor på kullen för att få tips om bästa fiskestället om man bara skulle åka kort. Vi fick veta att strax utanför killingholmen och nakenbadet var stället att ligga (inte oss emot?) Släppa dörjen ner till botten, sen två famnar upp. Där skulle tydligen firrarna hålla till.
Vi klädde små-kidden i flytvästar (jag som stor behöver ju GIVETVIS inte bära nån väst) packade ner allt nödvändigt i båten. dvs.

• Fiskedon
• Stagg
• Ankare
• Mobil
• Kamera
• Sittunderlag (annars får man ont i rumpan)

Vi startade motorn. Den äldsta körde = jag. Vi åkte förbi nakenbadet och såg en man med stånd. De va kul. Undrar varför han hade det? Han kanske tyckte att hela situationen var spännande. En viktig sak som jag har funderat på. Kan man stå/sitta/ligga på något sätt så att det ser naturligt ut på ett nakenbad?
När vi hade hittat den perfekta platsen kastade vi ankare. Staggade på. Och dörjade i.
Det dröjde inte länge (jo det gjorde det) för än Anneli hade fått napp.
"Jävvlar, nu sitter de nått på kroken!" Hon börjar dra upp. "Nej fan den släppte!" Besviken. "Nej! Det gjorde den inte! Jävvlar!" In i båten flygen en sjuhelvetes stor makrill. HEJ MIDDAG!
Efter typ tre minuter av dödsryck så stillar den sig. Tack och lov. Och alla ni som säger att det är djurplågeri kan ju försöka hålla i en makrill som precis har blivit uppfångad! DET GÅR INTE. Så tyst mer er.
Nu var vi barn mycket glada över att ha fångat en firre. Tänk så imponerad mamma skulle bli!
Vi fortsatte.
Efter ett tag fick Anneli napp igen. Vi andra (särskilt de små barnen. Inte jag.) var lite griniga men samtidigt glada. Denna gången verkade det vara en mycket mindre makrill. Anneli trodde med all säkerhet att den hade släppt. Men fortsatte att dra upp för att se ifall stagget satt kvar. När den var uppe fick hon se nått skojigt.
En plattfisk!
"Jag har fått en plattfisk!?" hojtade hon förvånat och tittade förvirrat omkring sig. "Kan man äta den? Eller ska jag slänga i den igen!?" Hon var osäker. "Klart som fan att man kan äta den, i med den i båten!" skrek jag barbariskt. Denna fisken var dock lite mer seglivad. Ville lixom inte dö. Efter 5 min började vi få riktigt dåligt samvete. Vi måste slå den med nått. Eftersom vi inte hade med oss nån kniv så kunde vi inte hugga hövvet av den, tyvärr. Det fick bli öskaret. Och det var småtjejerna som fick göra det. (Dom ville!!)
Den dog inte ändå. Det måste ha o göra med att han hade så platt hövve? Det gick lixom inte att slå till för de va redan platt? Nåväl...
Det var först när vi kom hem och filéade den som den dog. Tror vi. Inte bra. Hoppas inte han blev sur?
Anneli tog hem plattisen för att grilla. Blev den god?
Makrillen filéade vi och den åt jag dagen efter till lunch. MUMMA!
Sen fick vi ingen mer fisk. Jag vill gärna få napp nån gång, det skulle vara sketkul. Denna fiskeresa slutade lyckligtvis bra, men vem vet vad som kan ske härnäst...? (spännande.)

Ikväll ska jag träffa en gammal vän, de ska bli sketkul!

Katt åt deg, smet.

Totem Spirit: Gamla vänner!

Före. Efter.