En liten tant

Jag har under mina lediga-slappar-göra-ingenting-dagar sett en liten tant. Hon sitter i en stol, nere på gården, i skydd av skuggan under ett träd. Hon bara sitter där.
Tråkigt tänkte jag först, men roligare att sitta där kanske än att sitta i lägenheten?
Hon kanske är av samma släkte som tjuren Ferdinand. Hon vill bara sitta där under korkeken och lukta på blommorna.
Tanten hade blivit ett trevligt litet semesterinslag. Kändes trevligt och tryggt att se henne där varje dag.
Men det går inte längre.
För nu ska dom göra parkering där.




Totem Spirit: Grönska gör en glad, inte parkeringar.

Jag har ju en såndära elektrisk rakapparat...

Fyrans spårvagn hemmåt.

Jag väljer att stå upp (inget fetto) brevid domdär sätena längst bak som man kan fälla ner. Efter som mitt headset inte har några batterier och jag inte kan lyssna på p3 i radion så blir jag tvungen att tjuvlyssna på folk omkring mig.

Väl gjort.

Brevid mig sitter en ung, vad jag tycker mig se, halvasiatisk kille. Typ 30. Och brevid honom sitter en gammal helsvensk gubbe, typ 70. Rätt vad det är så presenterar sig den yngre av de två sig för den äldre.
"Hej, jag heter Dennis."
"Jaha, hej hej, jag heter Gunnar" säger den gamla, och vad jag nu har förstått, mycket trevliga gubben. Gunnar känner sig antagligen inte så fin i sina smutsiga slitna jeans, flanellskjorta och skor utan strumpor i jämförelse med Dennis som har full kavajmundering och välkammat hår, så han säger nästan direkt att:
"Jo du förstår jag har inte rakat mig på ett tag så nu ser man ju nästan ut som en gammal alkis, jag har ju en sån elektrisk rakapparat men duförstår jag tycker att det är så jobbigt med allt det dära..."
Dennis möter honom på vägen:
"Ja, men det är väl ingen brådska, jag brukar också glömma att raka mig ibland!"
Gunnar ser lite lättad ut. Eftersom jag står nästan direkt brevid dom så känner jag tydigt att raka sig är nog inte det enda Gunnar har glömt...
Dom fortsätter prata om oviktiga saker, Gunnar skrattar lite trevligt då och då och Dennis driver på samtalet. Han lägger flera gånger en kärleksfull hand på Gunnars axel eller ben. Gunnar hör tydligen inte heller så bra:
"Nej du vet man har ju jobbat så mycket i sina unga dar i bullriga lokaler, så hörseln är inte vad den brukade vara"
Jag står och tittar (inte allt för diskret) och tänker bara på varför denna Dennis pratar med lilla Gunnar. Sedan händer något som förbryllar mig men som antagligen gladde Gunnar mycket.
Dennis tar ur sin kavajficka fram en femhundralapp och räcker över till Gunnar.
Gunnar sträcker fram en smutsig hand och tar tveksamt emot den.
"Kan jag också få!!!?" var jag nära att skrika, men denna gången höll jag mig.
...som tur var.
Dennis säger "ja, detta är ju inte något jag brukar göra...men nu känndes det rätt" och ger honom säkert massa anledningar till att han får femhundringen men det kommer jag inte ihåg, för jag kan inte slita mig ifrån Gunnars ansikte. Han ser så otroligt lättad och förvånad ut. Säger sedan.
"Oj, detta var oväntat. Men jag tar tacksamt emot denna lappen, duvet en ensam pensionär har det inte lätt ställt för sig nuförtiden..."
Dennis hoppar av med orden "Sköt nu om dig Gunnar, jättetrevligt att träffas. Gud vare med dig!"

Jag fortsätter att stirra på Gunnar. Han har knycklat ihop femhundringen i handen. Kanske inte vågar något annat? Han kliver av på Getebergsäng och går direkt in på Netto med femhundringen i handen.
Kanske hade han tur och fick chans att handla riktig mat istället för kattmat denna gången?

Totem Spirit: Tänk på våra gamla.

Status

tänkte blogga men jag hade inget att skriva.
tänkte göra en dans men jag hade ingen inspiration.
tänkte banta men mat var för gott.
tänkte spara pengar men sen ringde radiotjänst - och jag ljög inte.
tänkte städa med sen gjorde jag något annat.

nu har jag bloggat.
och lever med det klassiska mantrat: allt löser sig.

Totem Spirit: Nu är tre år över

Han är snygg.

Är det creddigare?

Jag var inne i en affär. Där såg jag något som hette "tandborstmugg". Några viktiga frågor som dök upp där och då var; Vad är det som kvalificerar en mugg till tandborstmugg?
Är det creddigare att vara en tandborstmugg än en vanlig mugg?
Vad skulle hända om man dukade upp med tandborstmuggar? Skulle folk misstänka något?
Blir en vanlig mugg automatiskt en tandborstmugg om man stoppar tandborstar i den?
Det spelar ju tydligen ingen roll hur muggen ser ut, då jag till min förvåning såg att det fanns flera olika former och storlekar. Spelar attributen ingen roll?
Finns det några dålda specialegenskaper i en tandborstmugg? Typ inget vitt slemm fastnar?
Är det samma utbildning för muggtillverkare och en tandborstmuggtillverkare?

Jag fann ingen expedit att rådfråga så jag lämnades förvirrad och full av viktiga frågor.
Sen köpte jag en. Den kostade antagligen lite mer än en vanlig mugg.
Men det är ju fullt legitimt - det var ju en tandborstmugg.

Bamses tandkräm är mild och fin i smaken

Totem Spirit: Blommor

Slicka då!!

Jag gillar att slicka på skal.
Dessa skal.
Och Josefine gillar att slicka på människor i tid och otid.
Hon brukar slicka på mig (helst nånstans i ansiktet), undrar om det är en kärlekshandling?

Totem Spirit: Att träna och få ont i ryggen

Autopilot

Att lära sig leva med missären och sätta bodyn på autopilot.
Mycket praktiskt. Men framförallt nödvändigt.

Jag har känt dig i fem månader nu. Är det kort eller långt?
Långt om man tänker på vart vi står.
Kort om man jämför med framtiden.
Röda sten är vårt märke i kalendern.

Våren? Värmen?
Idag är den här iallafall.

Ibland är det legitimt

Och så var jag ännu ett nummer fattigare.
Frustrationen är på topp (kul att något är på topp?).
Waste of time.
Min sista tid är värdefullare än att spendera på detta.

I´m looking every day, no matter what the people say, because I got to -gonna find a way to get next to you .

Totem Spirit: Den ständiga understudyn

ibland är det legitimt att vara arg och omogen

Vårgubben

Hej grus-sopar-maskin, jag älskar dig!
Hej folk utan jackor (eller vårjackor), jag älskar er!
Hej sol när man går hem från skolan, jag älskar dig!
Hej folk med solglasögon, jag älskar er!
Hej sneakers, jag älskar er!
Hej söta krokusar som sticker upp, jag älskar er!
Hej VÅR!

Eller för att citera en lite yngre Jerrie; vårgubben är framme.

Hej ficklampa på lyktstolpe, du är fin.

Totem Spirit: Bio på vardagar

Fejka influensa?

"Detta var det bästa jag någonsin har sett!"

well... kryddmeister, gå o lägg dig.

Jag önskar bara att jag också kunde ta åt mig av alla de fina lovord vi får (trots allt!). Men det är omöjligt. Jag har ingen som helst betydande del i detta projektet och det skulle inte ta längre än 5 min att redigera om allt ifall jag inte skulle vara med.
Känslorna går ömsom "nu jävlar ska jag visa dig" ömsom "helvete åt allt, jag skiter i vilket" och det är jävligt frustrerande vill jag lova.
Och jag återkommer till samma fråga: Varför?
Varför i hela helvete är det jag (ÅTERIGEN) som står här med lite att göra. Suger jag så jävla hårt? Har jag sån fel bild av mig själv när jag faktiskt trodde att denna gången var det min tur? Att jag kanske var lite bra på jazz? Ja tydligen.

Är det slumpen som har gjort detta? Om det är fallet så är det ju skrattretande. Hur kan man inte vara medveten om vad alla gör? Hur kan man inte vara medveten om vilka som gjorde mycket i förra föreställningen och vilka som inte? Helt otroligt.

Premiär nästa vecka.
Kan man fejka en influensa?
Men då är frågan... kommer föreställingen verkligen klara sig utan sitt nr 1 rekvisita? (Jossan är nr 2. Möjligtvis Kristin nr 3...)

Totem Spirit: Att skriva för mycket på bloggen

Ett solo

Ännu en dag.
Ett solo skulle delas ut och jag kände hopp.
Ett solo delades ut och återvänder till de mörka trakterna jag bodde i innan.
För jag får tydligen nöja mig med rollen som utfyllnad och rekvisita.

Vad ska jag göra?

1 - skaffa mig en kuk?
2 - få en släng av anorexi?
3 - ligga med koreografen?
4 - ...byta karriär?

"Hur kunde HON få HONOM?" ett skämt må hända... men det känns som att detta är temat för mig just nu.

I höstas var jag besviken men då tänkte jag "Till våren är det min tur, då ska jag få visa vad jag kan!" Nu är våren här... och ja... så står jag här igen. Som en jävla utfyllnad.

Tre år för detta?

Totem Spirit: En jävla downperiod

Ett avslöjande

Fotbollsspelaren Anton Hysén (Glenn Hyséns son...) har härmed gått ut med att han är homosexuell. Han är också redo att ta alla eventuella glåpord och trakasserier som kommer att komma med detta.
Och nu vill jag då passa på att komma ut jag med. Jag är medveten om att det kan vara riskabelt och att vissa personer kan bli upprörda men jag har länge tänkt berätta detta:

Jag är heterosexuell.

Jag hoppas att ni kan älska mig för den jag är, och jag hoppas att mitt avslöjande kan ge fler människor styrkan att komma ut. Det känns som att en sten har lättat från mitt hjärta. Jag har länge gått och tänkt på detta, ni som känner mig väl har kanske redan misstänkt något.
Jag är, likt Anton, beredd att ta konsekvenserna av detta. Nu är det sagt, och jag ångrar det inte.

Nu ska jag gå och göra typiskt heterosexuella (läs: mänskliga) aktiviteter. Typ diska, lyssna på Spotify, bajsa, dricka te och sedan duscha.

Totem Spirit: Vem bestämmer normen?

Här inne hos mig

Hur länge tänkte du stanna här?
Du har ju inte nån plats för mig, vad jag ser
Ändå låste du in dig här
Och nyckeln syns inte till nått mer

Du vägrar prata, vägrar säga när
Vem är han jag hör bakom ryggen, är där fler?
Det spelar mindre roll när faktum är
Att vi sa vi skulle säga allting du säger ingenting, nej

Mina tankar är dina tankar fast det vet du knappast om
Trots att du lever nån annanstans så visar du dig ändå gång på gång

Jag har försökt flera gånger om
Släppa ner dig men du vill aldrig följa med
Det rinner och jag vänder om
Ser i spegeln, letar, hoppas att jag ska se

En del av dig, tår för tår
Försvinna ur det fängelse jag byggde då
Du gav mig upp, jag sa okej
Önskar att du ville säga nånting du säger ingenting

Mina tankar är dina tankar fast det vet du knappast om
Trots att du lever nån annanstans så visar du dig ändå gång på gång

Grannen dog - tack!

Världens jävla sämsta skitdag blir helt plötsligt till världens bästa dag.
Tack vare att min granne har dött.
Okej, kanske inte bara därför. Jag har pappa att tacka för sin fantastiska företagsamhet och kvickhet. Tack father.
Ni fattar ingenting, det förstår jag ju. So here it goes:
När jag skulle lägga upp lite random scraps på vinden så såg jag att vindsförrådet brevid mig innehöll några riktiga skatter. Ett vardagsrumsbord a lá 50, 60-tal i teak och en härligt sleten jordglob. Två tingest jag panikartat letat efter en tid nu. Precis dom två också. Helt jävla sjuk sannorlikhet.
Av de andra sakerna i förrådet att döma så förstår jag att innehavaren av detta förråd inte är i sina unga år. Så jag ringer på lägenheten i fråga för att höra ifall han kanske kunde tänka sig att sälja. Han öppnade inte.
Dagarna, veckorna går. Jag blir allt ledsnare över de outnyttjade skatterna som står och käkar damm på vinden. Letar på tradera efter liknande föremål, men allt säljs asdyrt. Jag börjar vid detta laget sakta vänja mig vid ett liv utan de två. Det skulle bli ett hårt liv, det visste jag. Men jag såg ingen annan utväg.

Så... idag när jag kommer hem denna fantastiska jävla skitdag så hittar jag en lapp:

Ring mig när du kikat runt lite -Pappa

(Pappa är numera i min lägenhet varje dag och fixar och grejjar. Jag antar att detta är efterdyningarna av ett lägenhetsköp.) Jag kikar i köket, där ser jag att han har satt upp lampan som han planerade att sätta upp. En gardinstång också, tjusigt. Går in i badrummet, ingen duschstång... nähe. Kollar sedan in i vardagsrummet. Och då ser jag dom.

Bordet.

Jordgloben.

Jag börjar tjuta, (i vad min sånglärare antagligen skulle klassa som långt högre än höga C) som jag gör när jag är glad. Tar även några små skutt och några smidiga glidningar över parketten. Jag är alltså sjukt glad. Ringer pappa och tjuter lite till. Sen ringer jag Tim och glider smidigt på mina hala strumpor, samtidigt som jag tjuter om hur glad jag är. Sjukt glad tjej mao.
Sedan tar jag, i sann bloggerska-anda, ett kort på mina nya grejjer som jag lägger in på datorn.

Grannen har alltså dött, vilket kan förklara den starka döds-lukt som har kantat våran trappuppgång den senaste veckan. Uuuuäää...
Pappa har sett när grannens anhöriga eller whatever burit ner saker från vinden för att slänga. Sedan om han har knyckt eller hedervärdigt frågat om sakerna bryr jag mig inte om.
Nu är dom mina!

Och på frågan (som ni tänker på) varför det har varit en skitdag svarar jag kort och koncist: Frustration, besvikelse, idioti, hopplöshet och hat. Det är vad jag har handskats med idag. Tack vare några sk koreografer. Och därför brast det. Alla har vi en gräns.

Totem Spirit: När det vänder

Kejrå... man kanske inte ser jordgloben så mycket. Men den lyser fint?
Ett underbart bort, är det inte!?

Ljusare tider

Klockan är 18.17 och det är inte kolsvart ute.
Vi går mot ljusare tider och det känns bra i kropp och själ.

Och det verkar faktiskt som att allt kommer att bli bra (precis som alltid förr).

Totem Spirit: Gör det vuxna och mogna

ps. lyssna på Kleerups nya. Det är fett.
Me And My Army – The Only One

Kommersiellt jippo

En båttur och en promenad på en helg som spenderades i en annan lägenhet.
En promenad med nya insikter.
En helg med nya upplevelser.
En lägenhet sett från en annan synvinkel. Tillsammans.

Ett kommersiellt jippo på en måndag som blev bättre än på länge (...även om Bitter-afton faktiskt lät lockande).
Och vad jag återkommer till åter och åter igen är att, sålänge det känns bra så är det rätt. För hur fasen ska man veta annars vad som är rätt?

Jag vet att det känns bra.

Standing in the light of your halo
CEO – Halo

Totem Spirit: När vissa ord inte räcker väljer man andra ♥

Fula nakna vintertid

Den svarta förorenade isen, som när den smälter, kommer blöta ner gatorna som en giftig coctail av allehanda mumsiga utsläpp.
Den svarta förorenade isen som inte ens längre är hal...?
Alla stora, jävulskt kantiga grus (berg?) vars enda syfte verkar vara att hamna i mina DrMartens. Helst så många som möjligt också.
Alla fula nakna träd.
Allt gnäll om att tågen inte är i tid.
Alla totalt regn-mättade, slask-blaskiga, leriga gräsmattor.
Endast några få plusgrader.
Mörkt när man går hem från skolan.
Blek äcklig ohälsosam vinterhud.

Snart slipper jag det!
Jag vill ha vår (helst sommar) NU!

Totem Spirit: En ljus framtid

Jag hann inte torka tvätten. Detta var en praktisk och tjusig lösning enligt min bok. Och då ser ni bara toppen av isberget så att sajj...

En jävla förkylning är helt i sin ordning

aj, min vad.
aj, min rygg.
aj, min nacke.
aj, min handled.
aj, mitt självförtroende.
aj, min motivation.

MEN! Imorgon är en ny vecka och bra tillfälle att starta om hela skiten.
Det kommer ju ändå att bli trevligt tror jag. Jag sitter ju faktiskt i min, inte splitter, men nya lägenhet. Den är mycket tjusig. Om man bortser från de inrökta strukturtapeterna i hallen. Men där har jag fixat en fin lösning och gått bananas med tuschpennan och ritat lite som jag behagat. Detta finner jag vara en rättvis lösning på mitt trivselproblem tills vi river ner dom!

OCKSÅ! Jag är numera en, av eget medvetet val, organiserad brottsling. Åker dagligen tre hållplatser utanför taxegränsen utan att betala.
Medvetet för att ett månadskort skulle bli 200 kr dyrare i månaden. Och organiserad för att jag de hållplatser jag åker olagligt står upp och ser mycket upptagen ut och som om jag ska gå av.
Vattentät plan.
Får se hur länge mitt samvete klarar av denna pressen.

ÄVEN! Har ni någon gång känt känslan av att allt bara faller på plats? När någonting som har förgiftat ens hjärna som HIV plötsligt framstår som ett enkelt förkylningsvirus? Visst... viruset finns kvar, men vem fan kan säga att den är helt restistent mot det? Det får man bara leva med tills man inser att en jävla förkylning är helt i sin ordning.
Och så har jag tänkt på att, bryta gamla mönster är sjukt givande. Varför hålla på som man alltid har gjort när det kan bli så mycket trevligare om man bara vågar ge sig hän?
Mmm.... tänk på de ni.

Och till lite traditionell Lisa Ekdahl så presenterar jag för er, vad vi har väntat på så länge:

Dagens Totem Spirit: Bryta gamla mönster. För att jag tror att detta skulle gynna många.

Ok, en deppig bild. Men den är fan fullt berättigad dagen till ära!

Nytt

"Det krävs mycket kärlek för det...?"

well... i´ve got it.

Rävspråket?

throw your heart out in front of you
and run ahead to catch it
(Våga drömma och våga fånga dina drömmar)

Vitt bröd och en räv

Packnings-paus och några funderingar:

Igår var en sjukt kul kväll. Härligt psykadelisk och flummig. Har jag sagt att jag gillar elektronisk musik? Well... det gör jag iallafall.

Är jag konstig om jag gillar det som händer i Egypten? Det är väl härligt när människor samlas kring ett gemensamt tycke och startar en liten revolution? Akta de fina egyptiska skatterna bara när ni tårgasar hej vilt! Man kan unda hur väl Tutankhamuns gyllene mask klarar tårgas? :O

Sen tänkte jag på dehär med konståktning. Finns typ inget fulare, men lik fan sitter jag här och lever mig in i de intetsägande armrörelserna och de spattiga små hoppen. Varför? Jag tror att det är något fantastiskt romanstiskt över hela skiten. Isen som flyger som glitter omkring de vackra skridskorna och kläderna som tagna ur en annan värld. Och varför har dom musik om dom inte dansar TILL den?

En gubbe frågade mig påväg hem från Willys: Är det inte kallt?! Kallt? Frågade jag frågande. Nääe... inte särskillt? Gubben verkar förvånad; nähe.. Sätter sig sedan i sin bil och åker iväg. Han måste ha syftat på mina kalasbyxor. Men dom är ju inte kalla, dom är varma. Och jag trotsar numera vintern. NU ÄR DET VÅR.

Och sen tänkte jag lite på dehär med drömmar. Om det är någon av mina 10.000 läsare (krydd) som vet något om drömmar så får ni gärna dela med er av det. Typ, om man drömmer sepemycket varje natt. Om man kommer ihåg ALLA drömmar. Om det är sjuka drömmar? Vad betyder det??
Vaniljdrömmar är gott...

Jag är inte ledsen. Även om man kan tro det. Men det får du inte tro... Jag har bara lite mycket i huvudet. Trots att jag vet att jag inte ska ha det, men det är ju för fasen inget man kan hjälpa eller? Jag har ju försökt utveckla en plan: Bara ignorera det! Funkar sådär bra...

Huvudet är ändå ingenting i jämförelse med hjärtat.
Bara lite jobbigt när dom säger emot varandra...?

Totem Spirit: Vitt bröd och en räv ♥

Och till allas glädje så bjuder jag på en vacker bild.

I think I like it. Elleeeer..??

Why, oh WHY is my head fucked up!?
Jävla skitfan.
Var det inte jag som skulle sluta tänka på saker jag inte kan göra något åt? För spelar det verkligen någon roll? Åh. Jag känner mig bara så jävla... typ som en heliumballong som någon råkat släppa? Vet egentligen ingenting bara svävar omkring. Stackars ballong, hur länge kan den irra omkring i det blå? Tills heliumet tar slut, eller nån jävla törn-skog kommer i vägen antagligen.
Eller i en fantastisk fantasivärld kommer en sjukt jättelång prins och tar ner den och säger; "här, lilla heliumballong, ska du bo. Och du behöver aldrig vara orolig och ovetande för din framtid igen. Här är du trygg. Varsågod, ta lite vanlig luft så att du inte flyger iväg igen, du måste vara jättehungrig!"

För egentligen vet jag ju jävlar ingenting? (sorry mamma att jag svär så mycket, men det är ju underbart!)
Well... I guess I´m just toooo vulnerable right now...

Totem Spirit: Döds-stress (detta är egentligen ingenting jag rekomenderar er att leva efter. Som i vanliga fall mina Totem Spirits ska förmedla. Detta är bara den känsla som kantar min vardag mest just nu.)

MEN! Det är ju faktiskt bra saker som händer i mitt liv också. När jag inte fuckar upp i min egen hjärna. Typ som denna låten:

Fruktansvärt bitter

Trött Jerrie i trött buss.
Jag är inte kort. Jag kan dansa på klackar. Jag satte koreografin. Varför gick inte jag vidare? Auditions sätter gift i hjärnan.
Som Sandra sa, man skulle vilja ha ett svar. Varför gick inte just jag vidare? Men vi vet alla svaret.

"Du var tyvärr inte vad vi sökte"

Classic. Jävla type-casting.
Nån gång ska jag vara precis det dom söker. Jag ska vara så jävla grym.
Fast först ska jag vara fruktansvärt bitter och ledsen...

Totem Spirit: En erfarenhet rikare

I´m on a bus

Sitter i en Bus4you. Ömsom övar dansk musikal, ömsom lyssnar på elektroniska remixar.
Eftersom jag inte tror att ni vill att jag ska dela med mig av det förstnämnda så får ni ta del av det andra. En fet elektronisk remix:

Chromeo - Hot Mess (Oliver Remix) by weareoliver

Och vad är det med tanten som sitter framför mig? Palla ge onda blickar när jag råkade döna lite i ryggstödet. Inte kan väl jag hjälpa att Bus4you är bra på allt förutom dom där små brickorna man fäller ner så man kan ställa datan på. Sjukt dålig konstruktion. Inte mitt fel ens...
Jag och Leila ska starta ett band.
Jag ska göra hårda elektroniska remixar och hon ska sjunga lite souligt. Det är nästa grejj känner jag. Och vi ska ha feta uppträdanden.

Önska mig lycka till, för nu ska jag till danmark och sjunga på danska och dansa på svenska (?). Och jag ska vara grym.

Totem Spirit: Framtidsdrömmar

Hey ladies. I´m on a bus...

Att roa sig

Katten låg som en limpa. Ni vet när dom har stoppat in armarna under kroppen och ligger helt rakt. Då ser det ut som en limpa.
Och ni känner till min soffa, en hiskeligt djup, sluttande och asgo soffa. Man kan inte ta sig ur den nästan.
Två förutsättningar som fick min nyfikenhet och djävulskap att slå till. Jag puttade lite lätt på katten, hon rullade ner och hamnade allra längst in vid ryggstödet.
Hon såg precis ut som en rulltårta. Sjukt kul.
Hon var nöjd med situationen och la sig till rätta. När jag sedan tittade på henne efter några minuter hade hon blivit en räka. Satt sig på rumpan, böjt sig över och börjat tvätta magen, med armarna hängande på sidan.
Limpa, rulltårta, räka.
Kärt barn har många namn.
Nu ser hon mest ut som en kanelbulle. Classic.

Totem Spirit: Dreadlocks. för det är ett resultat av mitt lyxfällan-mode: jag orkar inte bry mig.

Fortsätt bakåt

Han vet hur man ska ge god service:

"Jag får be er att fortsätta bak i vagnen eftersom alla människor SOM VANLIGT måste gå på här i de främre dörrarna. Så var vänliga och fortsätt bak i vagnen."
Folk makar lite på dig, knör sig och tar några steg bak. Alla har nu kommit på vagnen och dörrarna är fria. Klappat och klart tänker man, men nej.
"Vi kan stå här hur länge som helst om ni inte fortsätter bak i vagnen."
Va falls? Stör det hans estetiska sinne att det är fler människor i den främre vagnen än den bakre? Vill han lixom ha jämnvikt? Det fanns ju inga sittplatser där bak ändå...?
"DU som står där och blockerar i mitten, VAR VÄNLIG och gå bak du oxå!"
En chockad och lite rädd kvinna: "Men... jag ska ju gå av nästa...?"
"FORTSÄTT BAK!"
Kvinnan är ju inte mer än en vanlig svensson, klarar inte av pressen och går således av vagnen. Lika bra att ta nästa tänkte hon säkert. Även en relativt upprörd gubbe med fjäderhatt går av. Han gör ett tappert försök att skälla lite på föraren, utan framgång.
Nian mot Kungssten fortsätter sedan sin vansinnesfärd. Vem vet vad en förare med sånt sinnestillstånd kan komma på. Jag gick av i Brunnsparken och får aldrig veta om några fler hetsiga utrop förekom. Lite synd det...

Jag tänker att min mensvärk idag gör verkligen ont, men vad denna killen har måste göra sjukt mycket ondare.

Totem Spirit: Jobb

Tryffelbjörn-räven och katt-ugglebjörnen på nya äventyr. Så ska vår munch-kokbok heta?

Feeling good

Att säga det först. Och att vilja säga det först.
Spelar ingen roll vem som faktiskt hann först egentligen.

Att titta på och känna sig som 16 igen.

Potatismos och köttbullar.
Sjukt mycket godis.

Och en hel vecka kvar till helg.

Totem Spirit: Söndagen

Trisslotten

Jag och Josefine åkte in till den stora staden efter skolan. Strumpor och alkohol inhandlades. Tofsar behövde Josefine.
Jag står på Lilla Bommens hållplats och väntar på tian mot Biskopsgården. BTW! Jag kom på en asgrym ordvits: Boskapsgården! Bara boskap där ute... skoj va, fyndigt?
Well... nåväl, på hållplatsen ser jag en liten vit dam med förvånansvärt slät hud på kinderna. Hon står och kikar i papperskorgen efter vad jag misstänker är pantburkar. I sin hand håller hon tre fynd hon antagligen hittat i random papperskorgar; en mer-pet, och två colaburkar.
Hon stiger på samma spårvagn som jag.
Jag går av på Wieselgrensplatsen, detta lämpligast eftersom jag bor där. Går hem, tar av mig byxorna, lägger in alken i kylen och kollar facebook.
Efter en halvtimma av att göra ingenting bestämmer jag mig för att gå och handla lite. Kvällen är ju ung lixom.
Tar motvilligt på mig mina jeans igen (inga strumpor dock) och kränger på mig jackan för att gå de femtio meterna till Willys. När jag ska gå in ser jag henne.
Det vita slätkindade damen.
Hon skrapar de sista fälten på en trisslott.
Granskar den.
Sen slänger hon den i papperskorgen och fortsätter leta efter vad jag, även denna gång, misstänker är pantburkar.

Jag vann 50 kr på min trisslott som jag köpte, känns som att någon annan hade förtjänat det bättre denna gången.

Totem Spirit: Pengar är allt, och hoppet är det sista som överger

Hajie

Den bästa lilltjejen: Juno / En liten tjej i skuggan, på en kvast, med en sko.

Tänkte att jag skulle påminna lilla Juno om vad jag hette för det var ju x antal månader sen jag träffade henne. Numera hade hon en liten variant på Jerrie.
Harrie.
Eller snarare, Hajie. Jag nöjde mig med det, tyckte det var tjusigt. Sen lekte vi springa tusen varv runt huset. Jag fick köra kärran också. Testade även lite tofflor och diverse örhängen.
Av Junos mamma fick jag två lunchlådor med mig hem, då hon fick reda på att mitt bröd var slut. (antar att det är det där dom kallar moderskänslor? Eller idioti-medkänsla?)
Imorgon blir det fisk med potatismos och dagen efter det korv stroganoff. Mums! (som Maria Montazami)

Klackskor till en tjustjej.

Totem Spirit: TRÄNINGSVÄRK

Tattoo

Efter en liten tatueringssession en söndagseftermiddag kommer jag på det.
Detta blir min första tatuering. Sedan tänkte jag även skriva varsitt W på vardera skinka. Eller kanske varsitt L, typ lika roligt.
Ah... och sedan tänkte jag göra något roligt runt naveln, typ en katt som står bakifrån.
Oh! oh! Sen ska jag göra en haj som lixom biter sig ut ur mitt skinn, så att det ser asverkligt ut.
Jag är sjukt redo att tatuera mig.
För som Leila sa idag på lunchen, antingen så vill du vara en tatuerad människa eller inte.
Jag vill ha alla dom som jag skrev ovan, ascoolt.

Totem Spirit: Kattvind för att det är assött ord

Magnesiumbrist

Första dagen tillbaka på Balettakademien -sista terminen.
Ont i huvudet.
Härligt utstretchad.
Kramp -inget ovanligt för mig.
Att, utan undantag, vakna varje natt med kramp i vaderna -något jag har lärt mig att leva med.
Google: Kramp = troligtvis magnesiumbrist.
Så jag ska gå till apoteket, så snart jag skickat in mina CSNpapper och fått mina pengar.

Over and out.

Totem Spirit: Vardag igen, undrar om veckan kommer bli olidlig...?

Rebecca & Fiona

Rebecca & Fiona, mina nya idoler.
Deras nya singel.

Vem hade kunnat tro?

Låt din kropp bestämma vart du ska gå.
Låt din kropp bestämma vart du ska gå, högt eller lågt, snabbt eller långsamt.
Låt din kropp bestämma vart du ska gå, högt eller lågt, snabbt eller långsamt.
Låt din kropp bestämma vart du ska gå, högt eller lågt, snabbt eller långsamt.
Jag vet inte om jag är redo
men allt måste vara osäkert till en början.
Tankar...
Är det ok att känna såhär?
Kommer jag bli lycklig en dag?
Är Jag ok?
Är jag straight eller gay?

Låt din kropp bestämma vart du ska gå.

Jag tänker för mycket.
Så nu har jag beslutat att sluta tänka. Ok... inte helt, men sådär lite lagom. Och saker jag inte kan rå över ska jag helt enkelt skita i att tänka på. Och om det är något som jag bör tänka lite på så ska jag göra det, men moget och sansat. Inte sådär fantastiskt idiotiskt brudaktigt (hej sexistiskt uttalande), typ, överanalysera varenda vokal, konsonant, versal, gemen och skiljetecken.
Alltså, för det blir ju lätt så att ju mer man tänker på en sak så har den en tendens att förändras efter ett tag. I ens eget huvud tar historien de mest häpnadväckande vändningar.
Am I right?
Fööööör såhär tänker jag. Om något känns sjukt bra, varför inte låta det vara sjukt bra bara? Gilla läget :)
Lite som The Ark säger, Let your body decide where you want to go. Skit i den jeffla hjärnan.

Saker är bra nu. And I like it...

Totem Spirit: "Vem hade kunnat tro...?"

Och ja, jag tycker det är sjukt kul att redigera bilder, synd bara att jag bara har mig själv som modell. Eller synd och synd, typ världens snyggaste, men kanske lite enformigt?

Omröstning:
Vilken bild är snyggast?

Träffas

Och så äntligen var det onsdag.

Intervallträning

Hemma hos Jerrie kan man tydligt märka konsekvenserna av att titta på Victoria's secret fashion show 2010:

Jag har nämligen varit ute och intervalltränat (som en finare omskrivning på "jag orkar inte springa hela vägen"). Även lite backträning förekom tillochmed. (gå upp, springa ner såklart... en gång.)
Väl hemma blev det stenhård magträning och givetvis en lång stretch eftersom jag ska föreställa en dansare så kan ju det vara på sin plats.
Jag är nöjd och magen ser lite mer välsvarvad ut i spegeln.
Oväntat bra kondition hade jag också, vafan kan det bero på?
Det är sjukt asbra att inte ha några pengar, då kan man inte köpa massa goda saker att äta. Fantastiskt praktiskt för en som jag som inte har så bra psyke.

Och till tonerna av fantastiska Local Natives (tack Tim) ger jag er årets första

Totem Spirit: Motivation

Käck och redo för en springrunda i hopp om ett smalare liv.

Jag såg lite gräs

2011 inleds med en promenad.
två måsar på en isbåt.
till en röd sten.
jag tror jag blev lite kär, det var ju så fint väder.
plus att jag såg lite gräs.
två blåa jackor, den ena halkar rätt mycket.

och en bra start på ett år som ska bli mitt.