Fejka influensa?

"Detta var det bästa jag någonsin har sett!"

well... kryddmeister, gå o lägg dig.

Jag önskar bara att jag också kunde ta åt mig av alla de fina lovord vi får (trots allt!). Men det är omöjligt. Jag har ingen som helst betydande del i detta projektet och det skulle inte ta längre än 5 min att redigera om allt ifall jag inte skulle vara med.
Känslorna går ömsom "nu jävlar ska jag visa dig" ömsom "helvete åt allt, jag skiter i vilket" och det är jävligt frustrerande vill jag lova.
Och jag återkommer till samma fråga: Varför?
Varför i hela helvete är det jag (ÅTERIGEN) som står här med lite att göra. Suger jag så jävla hårt? Har jag sån fel bild av mig själv när jag faktiskt trodde att denna gången var det min tur? Att jag kanske var lite bra på jazz? Ja tydligen.

Är det slumpen som har gjort detta? Om det är fallet så är det ju skrattretande. Hur kan man inte vara medveten om vad alla gör? Hur kan man inte vara medveten om vilka som gjorde mycket i förra föreställningen och vilka som inte? Helt otroligt.

Premiär nästa vecka.
Kan man fejka en influensa?
Men då är frågan... kommer föreställingen verkligen klara sig utan sitt nr 1 rekvisita? (Jossan är nr 2. Möjligtvis Kristin nr 3...)

Totem Spirit: Att skriva för mycket på bloggen