Grannen dog - tack!

Världens jävla sämsta skitdag blir helt plötsligt till världens bästa dag.
Tack vare att min granne har dött.
Okej, kanske inte bara därför. Jag har pappa att tacka för sin fantastiska företagsamhet och kvickhet. Tack father.
Ni fattar ingenting, det förstår jag ju. So here it goes:
När jag skulle lägga upp lite random scraps på vinden så såg jag att vindsförrådet brevid mig innehöll några riktiga skatter. Ett vardagsrumsbord a lá 50, 60-tal i teak och en härligt sleten jordglob. Två tingest jag panikartat letat efter en tid nu. Precis dom två också. Helt jävla sjuk sannorlikhet.
Av de andra sakerna i förrådet att döma så förstår jag att innehavaren av detta förråd inte är i sina unga år. Så jag ringer på lägenheten i fråga för att höra ifall han kanske kunde tänka sig att sälja. Han öppnade inte.
Dagarna, veckorna går. Jag blir allt ledsnare över de outnyttjade skatterna som står och käkar damm på vinden. Letar på tradera efter liknande föremål, men allt säljs asdyrt. Jag börjar vid detta laget sakta vänja mig vid ett liv utan de två. Det skulle bli ett hårt liv, det visste jag. Men jag såg ingen annan utväg.

Så... idag när jag kommer hem denna fantastiska jävla skitdag så hittar jag en lapp:

Ring mig när du kikat runt lite -Pappa

(Pappa är numera i min lägenhet varje dag och fixar och grejjar. Jag antar att detta är efterdyningarna av ett lägenhetsköp.) Jag kikar i köket, där ser jag att han har satt upp lampan som han planerade att sätta upp. En gardinstång också, tjusigt. Går in i badrummet, ingen duschstång... nähe. Kollar sedan in i vardagsrummet. Och då ser jag dom.

Bordet.

Jordgloben.

Jag börjar tjuta, (i vad min sånglärare antagligen skulle klassa som långt högre än höga C) som jag gör när jag är glad. Tar även några små skutt och några smidiga glidningar över parketten. Jag är alltså sjukt glad. Ringer pappa och tjuter lite till. Sen ringer jag Tim och glider smidigt på mina hala strumpor, samtidigt som jag tjuter om hur glad jag är. Sjukt glad tjej mao.
Sedan tar jag, i sann bloggerska-anda, ett kort på mina nya grejjer som jag lägger in på datorn.

Grannen har alltså dött, vilket kan förklara den starka döds-lukt som har kantat våran trappuppgång den senaste veckan. Uuuuäää...
Pappa har sett när grannens anhöriga eller whatever burit ner saker från vinden för att slänga. Sedan om han har knyckt eller hedervärdigt frågat om sakerna bryr jag mig inte om.
Nu är dom mina!

Och på frågan (som ni tänker på) varför det har varit en skitdag svarar jag kort och koncist: Frustration, besvikelse, idioti, hopplöshet och hat. Det är vad jag har handskats med idag. Tack vare några sk koreografer. Och därför brast det. Alla har vi en gräns.

Totem Spirit: När det vänder

Kejrå... man kanske inte ser jordgloben så mycket. Men den lyser fint?
Ett underbart bort, är det inte!?