Hellre gå snyggt än bra

En och en halv timma utomhus, gåendes framåt (halkandes bakåt och i sidled).
Detta resulterar i:
Härligt smärtsamt stickande, isande lår. Varma på insidan, förfrusna på utsidan.
Tjusiga dockkinder.
Ryggont, som ett resultat av att hellre gå snyggt än bra.
Förfruset snor på överläppen. (nu vet jag hur han Skinnarmo känner sig)
Och förhoppningsvis ett antal brända kalorier.

Jag ska tala om att detta var en riktig vansinnesfärd egentligen. Hisingen är kanske, som vi alla vet, inte sveriges mest natursköna stadsdel. Iallfall inte där jag befinner mig. Så jag blev ju minst sagt lyckligt när jag, i fjärran (jag har bra syn), såg en skylt "Hisingsparken". Min nyfikenhet ledde mig dit, och till mig gläde så finner jag en jäkla skog!
Här ska jag gå in!
Inte utan planering, jag har ju lärt mig av egna erfarenheter att gå in i en skog helt sonika INTE är bra. Så jag står och stirrar typ tre år på den kartan som finns i entrén (kan en skog ha en entré?). Planerar att följa den gröna leden och sedan efter sjön vika av och helt enkelt hålla höger. Detta får bära eller brista tänker jag och känner att ardenalinet strömmar till när jag gamblar lite med livet.

Men visst blev det en trevlig färd. Och väl hemma efter en och en halv timmas traskande kan jag inte vara annat än sjukt nöjd och stolt över mitt fantastiska lokalsinne.

Annars har det varit en rätt pissig dag. Fast nyttig. Men pissig.

Och till tonerna av den fantastiska Spotifyreklamen presenterar jag för er;

Dagens Totem Spirit: Anonyma läsare! nästan...

Om ni tittar till höger i bilden så ser ni en liten knöl.
Detta var en liten, liten mini-mus som helt förvirrat kom skuttandes emot mig.
Heeeej lilla muuuuus! viskade jag. Han verkade inte alls förstå, och jag fick fortsätta min färd med endast ett foto som minne. Glad är jag för det.
Men gladast är nog räven? Musen?