För visst löser det sig alltid?

Detta är en dag,
då jag har pratat med en person. En person som betytt mycket för mig under lång tid. En person jag trodde gjorde mig till den jag var (delvis sant). En person jag trodde var hela mitt liv. Hela jag. Vi har pratat, inte om förr, utan om framtiden. Inte om våran framtid, utan var och ens. Eller en del av framtiden iallafall. Ett steg i att gå vidare.
Och det bästa var att det känns bra.
Jag är stark. Jag är min egen.

Detta är också en dag,
då jag har känt mig otillräcklig. Känslan av att vilja men att inte kunna. Känslan att känna att det inte är nog. Men också att veta att allt det endast finns i mitt huvud. Hade du frågat någon annan så hade det sagts något helt annat.
Men känslan av att det inte kommer bli bättre, att ytterligare hinder finns framför mig tynger ner mig. Trots att jag åter och återigen spelar upp mantrat:
Det löser sig.

Detta är en dag,
då jag lyxade till det lite och stekte upp tre baconskivor till klyftpotatisen. Jag hittade dom i frysen. Tänkte att man kan ju inte bara äta klyftpotatis.

Detta är faktiskt också en dag,
då jag fick ett trevligt samtal i väntan på en spårvagn. Samtal är trevligt ;)



För visst löser det sig alltid?



Totem Spirit: Bon Iver