En liten tant

Jag har under mina lediga-slappar-göra-ingenting-dagar sett en liten tant. Hon sitter i en stol, nere på gården, i skydd av skuggan under ett träd. Hon bara sitter där.
Tråkigt tänkte jag först, men roligare att sitta där kanske än att sitta i lägenheten?
Hon kanske är av samma släkte som tjuren Ferdinand. Hon vill bara sitta där under korkeken och lukta på blommorna.
Tanten hade blivit ett trevligt litet semesterinslag. Kändes trevligt och tryggt att se henne där varje dag.
Men det går inte längre.
För nu ska dom göra parkering där.




Totem Spirit: Grönska gör en glad, inte parkeringar.

Jag har ju en såndära elektrisk rakapparat...

Fyrans spårvagn hemmåt.

Jag väljer att stå upp (inget fetto) brevid domdär sätena längst bak som man kan fälla ner. Efter som mitt headset inte har några batterier och jag inte kan lyssna på p3 i radion så blir jag tvungen att tjuvlyssna på folk omkring mig.

Väl gjort.

Brevid mig sitter en ung, vad jag tycker mig se, halvasiatisk kille. Typ 30. Och brevid honom sitter en gammal helsvensk gubbe, typ 70. Rätt vad det är så presenterar sig den yngre av de två sig för den äldre.
"Hej, jag heter Dennis."
"Jaha, hej hej, jag heter Gunnar" säger den gamla, och vad jag nu har förstått, mycket trevliga gubben. Gunnar känner sig antagligen inte så fin i sina smutsiga slitna jeans, flanellskjorta och skor utan strumpor i jämförelse med Dennis som har full kavajmundering och välkammat hår, så han säger nästan direkt att:
"Jo du förstår jag har inte rakat mig på ett tag så nu ser man ju nästan ut som en gammal alkis, jag har ju en sån elektrisk rakapparat men duförstår jag tycker att det är så jobbigt med allt det dära..."
Dennis möter honom på vägen:
"Ja, men det är väl ingen brådska, jag brukar också glömma att raka mig ibland!"
Gunnar ser lite lättad ut. Eftersom jag står nästan direkt brevid dom så känner jag tydigt att raka sig är nog inte det enda Gunnar har glömt...
Dom fortsätter prata om oviktiga saker, Gunnar skrattar lite trevligt då och då och Dennis driver på samtalet. Han lägger flera gånger en kärleksfull hand på Gunnars axel eller ben. Gunnar hör tydligen inte heller så bra:
"Nej du vet man har ju jobbat så mycket i sina unga dar i bullriga lokaler, så hörseln är inte vad den brukade vara"
Jag står och tittar (inte allt för diskret) och tänker bara på varför denna Dennis pratar med lilla Gunnar. Sedan händer något som förbryllar mig men som antagligen gladde Gunnar mycket.
Dennis tar ur sin kavajficka fram en femhundralapp och räcker över till Gunnar.
Gunnar sträcker fram en smutsig hand och tar tveksamt emot den.
"Kan jag också få!!!?" var jag nära att skrika, men denna gången höll jag mig.
...som tur var.
Dennis säger "ja, detta är ju inte något jag brukar göra...men nu känndes det rätt" och ger honom säkert massa anledningar till att han får femhundringen men det kommer jag inte ihåg, för jag kan inte slita mig ifrån Gunnars ansikte. Han ser så otroligt lättad och förvånad ut. Säger sedan.
"Oj, detta var oväntat. Men jag tar tacksamt emot denna lappen, duvet en ensam pensionär har det inte lätt ställt för sig nuförtiden..."
Dennis hoppar av med orden "Sköt nu om dig Gunnar, jättetrevligt att träffas. Gud vare med dig!"

Jag fortsätter att stirra på Gunnar. Han har knycklat ihop femhundringen i handen. Kanske inte vågar något annat? Han kliver av på Getebergsäng och går direkt in på Netto med femhundringen i handen.
Kanske hade han tur och fick chans att handla riktig mat istället för kattmat denna gången?

Totem Spirit: Tänk på våra gamla.

Status

tänkte blogga men jag hade inget att skriva.
tänkte göra en dans men jag hade ingen inspiration.
tänkte banta men mat var för gott.
tänkte spara pengar men sen ringde radiotjänst - och jag ljög inte.
tänkte städa med sen gjorde jag något annat.

nu har jag bloggat.
och lever med det klassiska mantrat: allt löser sig.

Totem Spirit: Nu är tre år över

Han är snygg.

Är det creddigare?

Jag var inne i en affär. Där såg jag något som hette "tandborstmugg". Några viktiga frågor som dök upp där och då var; Vad är det som kvalificerar en mugg till tandborstmugg?
Är det creddigare att vara en tandborstmugg än en vanlig mugg?
Vad skulle hända om man dukade upp med tandborstmuggar? Skulle folk misstänka något?
Blir en vanlig mugg automatiskt en tandborstmugg om man stoppar tandborstar i den?
Det spelar ju tydligen ingen roll hur muggen ser ut, då jag till min förvåning såg att det fanns flera olika former och storlekar. Spelar attributen ingen roll?
Finns det några dålda specialegenskaper i en tandborstmugg? Typ inget vitt slemm fastnar?
Är det samma utbildning för muggtillverkare och en tandborstmuggtillverkare?

Jag fann ingen expedit att rådfråga så jag lämnades förvirrad och full av viktiga frågor.
Sen köpte jag en. Den kostade antagligen lite mer än en vanlig mugg.
Men det är ju fullt legitimt - det var ju en tandborstmugg.

Bamses tandkräm är mild och fin i smaken

Totem Spirit: Blommor

Slicka då!!

Jag gillar att slicka på skal.
Dessa skal.
Och Josefine gillar att slicka på människor i tid och otid.
Hon brukar slicka på mig (helst nånstans i ansiktet), undrar om det är en kärlekshandling?

Totem Spirit: Att träna och få ont i ryggen

Autopilot

Att lära sig leva med missären och sätta bodyn på autopilot.
Mycket praktiskt. Men framförallt nödvändigt.

Jag har känt dig i fem månader nu. Är det kort eller långt?
Långt om man tänker på vart vi står.
Kort om man jämför med framtiden.
Röda sten är vårt märke i kalendern.

Våren? Värmen?
Idag är den här iallafall.

Ibland är det legitimt

Och så var jag ännu ett nummer fattigare.
Frustrationen är på topp (kul att något är på topp?).
Waste of time.
Min sista tid är värdefullare än att spendera på detta.

I´m looking every day, no matter what the people say, because I got to -gonna find a way to get next to you .

Totem Spirit: Den ständiga understudyn

ibland är det legitimt att vara arg och omogen

Vårgubben

Hej grus-sopar-maskin, jag älskar dig!
Hej folk utan jackor (eller vårjackor), jag älskar er!
Hej sol när man går hem från skolan, jag älskar dig!
Hej folk med solglasögon, jag älskar er!
Hej sneakers, jag älskar er!
Hej söta krokusar som sticker upp, jag älskar er!
Hej VÅR!

Eller för att citera en lite yngre Jerrie; vårgubben är framme.

Hej ficklampa på lyktstolpe, du är fin.

Totem Spirit: Bio på vardagar

Fejka influensa?

"Detta var det bästa jag någonsin har sett!"

well... kryddmeister, gå o lägg dig.

Jag önskar bara att jag också kunde ta åt mig av alla de fina lovord vi får (trots allt!). Men det är omöjligt. Jag har ingen som helst betydande del i detta projektet och det skulle inte ta längre än 5 min att redigera om allt ifall jag inte skulle vara med.
Känslorna går ömsom "nu jävlar ska jag visa dig" ömsom "helvete åt allt, jag skiter i vilket" och det är jävligt frustrerande vill jag lova.
Och jag återkommer till samma fråga: Varför?
Varför i hela helvete är det jag (ÅTERIGEN) som står här med lite att göra. Suger jag så jävla hårt? Har jag sån fel bild av mig själv när jag faktiskt trodde att denna gången var det min tur? Att jag kanske var lite bra på jazz? Ja tydligen.

Är det slumpen som har gjort detta? Om det är fallet så är det ju skrattretande. Hur kan man inte vara medveten om vad alla gör? Hur kan man inte vara medveten om vilka som gjorde mycket i förra föreställningen och vilka som inte? Helt otroligt.

Premiär nästa vecka.
Kan man fejka en influensa?
Men då är frågan... kommer föreställingen verkligen klara sig utan sitt nr 1 rekvisita? (Jossan är nr 2. Möjligtvis Kristin nr 3...)

Totem Spirit: Att skriva för mycket på bloggen

Ett solo

Ännu en dag.
Ett solo skulle delas ut och jag kände hopp.
Ett solo delades ut och återvänder till de mörka trakterna jag bodde i innan.
För jag får tydligen nöja mig med rollen som utfyllnad och rekvisita.

Vad ska jag göra?

1 - skaffa mig en kuk?
2 - få en släng av anorexi?
3 - ligga med koreografen?
4 - ...byta karriär?

"Hur kunde HON få HONOM?" ett skämt må hända... men det känns som att detta är temat för mig just nu.

I höstas var jag besviken men då tänkte jag "Till våren är det min tur, då ska jag få visa vad jag kan!" Nu är våren här... och ja... så står jag här igen. Som en jävla utfyllnad.

Tre år för detta?

Totem Spirit: En jävla downperiod