Autopilot

Att lära sig leva med missären och sätta bodyn på autopilot.
Mycket praktiskt. Men framförallt nödvändigt.

Jag har känt dig i fem månader nu. Är det kort eller långt?
Långt om man tänker på vart vi står.
Kort om man jämför med framtiden.
Röda sten är vårt märke i kalendern.

Våren? Värmen?
Idag är den här iallafall.

Ibland är det legitimt

Och så var jag ännu ett nummer fattigare.
Frustrationen är på topp (kul att något är på topp?).
Waste of time.
Min sista tid är värdefullare än att spendera på detta.

I´m looking every day, no matter what the people say, because I got to -gonna find a way to get next to you .

Totem Spirit: Den ständiga understudyn

ibland är det legitimt att vara arg och omogen

Vårgubben

Hej grus-sopar-maskin, jag älskar dig!
Hej folk utan jackor (eller vårjackor), jag älskar er!
Hej sol när man går hem från skolan, jag älskar dig!
Hej folk med solglasögon, jag älskar er!
Hej sneakers, jag älskar er!
Hej söta krokusar som sticker upp, jag älskar er!
Hej VÅR!

Eller för att citera en lite yngre Jerrie; vårgubben är framme.

Hej ficklampa på lyktstolpe, du är fin.

Totem Spirit: Bio på vardagar

Fejka influensa?

"Detta var det bästa jag någonsin har sett!"

well... kryddmeister, gå o lägg dig.

Jag önskar bara att jag också kunde ta åt mig av alla de fina lovord vi får (trots allt!). Men det är omöjligt. Jag har ingen som helst betydande del i detta projektet och det skulle inte ta längre än 5 min att redigera om allt ifall jag inte skulle vara med.
Känslorna går ömsom "nu jävlar ska jag visa dig" ömsom "helvete åt allt, jag skiter i vilket" och det är jävligt frustrerande vill jag lova.
Och jag återkommer till samma fråga: Varför?
Varför i hela helvete är det jag (ÅTERIGEN) som står här med lite att göra. Suger jag så jävla hårt? Har jag sån fel bild av mig själv när jag faktiskt trodde att denna gången var det min tur? Att jag kanske var lite bra på jazz? Ja tydligen.

Är det slumpen som har gjort detta? Om det är fallet så är det ju skrattretande. Hur kan man inte vara medveten om vad alla gör? Hur kan man inte vara medveten om vilka som gjorde mycket i förra föreställningen och vilka som inte? Helt otroligt.

Premiär nästa vecka.
Kan man fejka en influensa?
Men då är frågan... kommer föreställingen verkligen klara sig utan sitt nr 1 rekvisita? (Jossan är nr 2. Möjligtvis Kristin nr 3...)

Totem Spirit: Att skriva för mycket på bloggen

Ett solo

Ännu en dag.
Ett solo skulle delas ut och jag kände hopp.
Ett solo delades ut och återvänder till de mörka trakterna jag bodde i innan.
För jag får tydligen nöja mig med rollen som utfyllnad och rekvisita.

Vad ska jag göra?

1 - skaffa mig en kuk?
2 - få en släng av anorexi?
3 - ligga med koreografen?
4 - ...byta karriär?

"Hur kunde HON få HONOM?" ett skämt må hända... men det känns som att detta är temat för mig just nu.

I höstas var jag besviken men då tänkte jag "Till våren är det min tur, då ska jag få visa vad jag kan!" Nu är våren här... och ja... så står jag här igen. Som en jävla utfyllnad.

Tre år för detta?

Totem Spirit: En jävla downperiod

Ett avslöjande

Fotbollsspelaren Anton Hysén (Glenn Hyséns son...) har härmed gått ut med att han är homosexuell. Han är också redo att ta alla eventuella glåpord och trakasserier som kommer att komma med detta.
Och nu vill jag då passa på att komma ut jag med. Jag är medveten om att det kan vara riskabelt och att vissa personer kan bli upprörda men jag har länge tänkt berätta detta:

Jag är heterosexuell.

Jag hoppas att ni kan älska mig för den jag är, och jag hoppas att mitt avslöjande kan ge fler människor styrkan att komma ut. Det känns som att en sten har lättat från mitt hjärta. Jag har länge gått och tänkt på detta, ni som känner mig väl har kanske redan misstänkt något.
Jag är, likt Anton, beredd att ta konsekvenserna av detta. Nu är det sagt, och jag ångrar det inte.

Nu ska jag gå och göra typiskt heterosexuella (läs: mänskliga) aktiviteter. Typ diska, lyssna på Spotify, bajsa, dricka te och sedan duscha.

Totem Spirit: Vem bestämmer normen?

Här inne hos mig

Hur länge tänkte du stanna här?
Du har ju inte nån plats för mig, vad jag ser
Ändå låste du in dig här
Och nyckeln syns inte till nått mer

Du vägrar prata, vägrar säga när
Vem är han jag hör bakom ryggen, är där fler?
Det spelar mindre roll när faktum är
Att vi sa vi skulle säga allting du säger ingenting, nej

Mina tankar är dina tankar fast det vet du knappast om
Trots att du lever nån annanstans så visar du dig ändå gång på gång

Jag har försökt flera gånger om
Släppa ner dig men du vill aldrig följa med
Det rinner och jag vänder om
Ser i spegeln, letar, hoppas att jag ska se

En del av dig, tår för tår
Försvinna ur det fängelse jag byggde då
Du gav mig upp, jag sa okej
Önskar att du ville säga nånting du säger ingenting

Mina tankar är dina tankar fast det vet du knappast om
Trots att du lever nån annanstans så visar du dig ändå gång på gång