Nu var det jefflar en hel månad sen.
Sen vadå kan man undra?
sen "Svenske Jonas såg sin vän dö"
sen "12-åringen och hennes mamma gjorde upp i en park"
sen "Bastu-VM slutade i tragik"
sen "Ryssen verkade färdig redan efter fyra minuter"
eller kanske sen "Barn dog i busskrock i kalix"
eller varför inte "Fidel håller tal igen"?
Nä. Inget av det ovanstående.
Det är nämligen EN HEL MÅNAD sen jag skrev något till allmänheten i min webb-logg (blogg). Och härmed utgår en offentlig ursäkt från mig till er. Filåt.
Det är så sjukt mycket (o-överdrift) spännande som har hänt i Jerries liv sen sist. Alltså, sjukt mycket. Vissa saker platsar definitivt inte att berätta i detta forum, andra saker platsar bättre.
Typ som att jag har lärt min katt att komma in bara jag ropar på henne från fönstret (mycket praktiskt, då jag är av lat natur och ser det som mycket tungt att gå ner två trappor).
Typ som att jag har flyttat. Har jag berättat det redan? Numera Hisingen-bo. SJUUUKT stolt.
Eller typ som att jag har träffat Sean Pierre Barda, Sibelle, Lili&Susie, Björn Gustavsson på jobbet. (Sean Pierre köpte BigKing XXL, Sibelle vet jag inte, Lili&Susie VegBurgare och Fiskburgare och Björn vanlig BigKing. Basånivet.)
Typ som att skolan har börjat igen. Efter typ tio veckor sommarlov.
Konversationen (monologen) lyder:
Min kropp: VAD I HELVETE! Eru dum i hövvet eller, du kan la fan itte träna 6 h per dag! Jag trodde att jag hade sommarlov.
Jag: Nej, lugn. Nu har skolan börjat igen. Detta är bara en infasningsperiod.
Min kropp: Nänänä det tror jag inte på. Nu vill jag inte träna mer. Sommarlov tack.
Jag: Ge det en vecka eller två så är du i form igen.
Min kropp: Nä. Jag vill inte. Nu gör jag ont i hälsenan så du inte kan dansa mer.
Jag: Himla shysst.
Min kropp: Vad sägs om ont i ryggen? HA! Får jag vila nu.
Jag: Nej.
Min kropp: Fan och.
Jag: Jag hatar dig.
Min kropp: Jag hatar dig.
Och givetvis asmycket fler coola och häftiga saker. Men det får ni inte veta om. Om ingen känner för att laga min dator, då kan jag berätta allt!
Nu stänger jobbet och jag får skamsen gå hem till en internetlös lägenhet. Eventuellt titta lite på Fångarna på fortet. Steka upp en kyckligfilé eller nått. Hoppas på det bästa här i livet och imorgon fortsätter konversationen och det eviga tragglandet i träningssalen.
Livet är härligt, jag e inte bitter.
Totem Spirit: Livslust (fo sho. its tha schiznizzl.)
